Att kunna på svenska – kan, kunde, kunnat
Kort svar
Kunna är ett vanligt svenskt verb. Grundformerna är kunna, kan, kunde och kunnat.
Kunna i vardagssvenska
Lär formerna som en liten kedja: kunna – kan – kunde – kunnat. Presens används för nutid och vanor, preteritum för avslutade händelser i dåtid och supinum används bland annat tillsammans med har.
Säg samma grundidé i flera tempus. Då tränar du både verbformen och ordföljden utan att behöva lära en helt ny mening varje gång.
Exempel
- Jag kan svenska.
- Jag kunde inte komma igår.
- Jag har kunnat arbeta hemma.
- Kan du hjälpa mig?
Kom ihåg
- Infinitiv: kunna.
- Presens: kan.
- Preteritum: kunde.
- Supinum: kunnat.
- Bygg en egen mening i minst två tempus.
Fyra viktiga former
Infinitiv: kunna. Presens: kan. Preteritum: kunde. Supinum: kunnat.
Exempel i nutid
Jag kan svenska.
Exempel i dåtid
Jag kunde inte komma.
Perfekt
Perfekt bildas med har + kunnat, till exempel “Jag har kunnat …” när konstruktionen passar verbets betydelse.
Öppna det interaktiva svenskverktyget →
Vanliga frågor
Vad är presens av kunna?
Presens är kan.
Vad är preteritum av kunna?
Preteritum är kunde.
Vad är supinum av kunna?
Supinum är kunnat och används bland annat efter har i perfekt.