Att vara på svenska – är, var, varit
Kort svar
Vara är ett vanligt svenskt verb. Grundformerna är vara, är, var och varit.
Vara i vardagssvenska
Lär formerna som en liten kedja: vara – är – var – varit. Presens används för nutid och vanor, preteritum för avslutade händelser i dåtid och supinum används bland annat tillsammans med har.
Säg samma grundidé i flera tempus. Då tränar du både verbformen och ordföljden utan att behöva lära en helt ny mening varje gång.
Exempel
- Jag är hemma.
- Jag var sjuk igår.
- Jag har varit i Sverige i två år.
- Det är viktigt.
Kom ihåg
- Infinitiv: vara.
- Presens: är.
- Preteritum: var.
- Supinum: varit.
- Bygg en egen mening i minst två tempus.
Fyra viktiga former
Infinitiv: vara. Presens: är. Preteritum: var. Supinum: varit.
Exempel i nutid
Jag är hemma.
Exempel i dåtid
Jag var hemma igår.
Perfekt
Perfekt bildas med har + varit, till exempel “Jag har varit …” när konstruktionen passar verbets betydelse.
Öppna det interaktiva svenskverktyget →
Vanliga frågor
Vad är presens av vara?
Presens är är.
Vad är preteritum av vara?
Preteritum är var.
Vad är supinum av vara?
Supinum är varit och används bland annat efter har i perfekt.